2009 – Året när jag går igenom min lilla våning, denna myllrande labyrint av böcker, skivor, prylar, urklipp, nostalgia och upptäcker, läser, sorterar och rensar, samt skriver om det här…
Brukar tänka att jag älskar hösten, vet inte om det stämmer så bra egentligen, men det känns mysigt att tänka på raggsockor, tekoppar, biomörker, halsdukar, höstlöv och bokhögar att svepa in sig i…
Den här hösten börjar med flyttkartonger, en ny lägenhet och en ny värld att hitta hem i. Underfint, badkarshöst!, årstavikspromenader och bortmotande av molångest med extra mycket flykt in i bokvärldarna tänker jag mig. Mycket mer medveten eskapism än jag i tidigare ordinationer vågat mig på således. Please, låt det fungera och fräls den här själen ifrån överdriven oro!
Det här är fortfarande ett år med DANSKT tema och efter sommarens lovelyKöpenhamnsresa och hotellet vid hamnhavet, så vill jag gärna ge mig in i den här skummande färden…
Men först ska hela samlingen av gamla Sonic-nummer bläddras igenom och rensas ut tillsammans med gamla Galagos. Det är SÅ svårt att veta vad man ska ha kvar, men under sommaren har lägenheten vänts ut och in inför höstens äventyr och någonstans vill jag att det ska bli mindre saker kvar, till slut bara sådant som jag kommer att vilja titta i igen. Och jag har en stark känsla av att det sällan kommer att bli av med de här buntarna, så nu är det här blädderrensandet i alla fall påbörjat med sin resa i det tidiga och mellersta musik- och pratbubble-2000-talet som ibland känns oväntat avlägset och ibland oväntat nyligt, intressant och tidskrävande. Smygdrömmer alltmer om en framtida karriär som rensningsguru.
För övrigt ska jag fortsätta att försöka jag bli av med min tyngsta last: listskrivandet. Det är svårt. Kontrollbehov är tunga saker att slåss mot och jag är kass i grenen släppa taget, som kan vara något undergörande antar jag…
släpp aldrig in dom – handklapp och diggande - släpp aldrig in dom
så kändes det igår, så känns det idag, från och med nu ska allt bli vassare, oblidare, gärna obegriplig, nu får det vara slut med alla jävla listor som gör livet till döden.
MAJ (det satans otyget) har prövat oss (som vanligt?), men nu är det bara att börja vandra genom regn och musik och låta livsandarna återvända! Freud, Neil Young, Imperietboxar, Nick Cave… må stå oss bi, återkommer med utförligare visions of Johanna… WhenTheActionWas…
Vad gör jag nu: Har precis återvänt från tvättstugan. Mystisk typ där. Luktade konstigt. Vek ALLA sina saker.
Vad gör jag nu: Kokar veckans kommande frukostägg. Lagar pastamorotsgratäng. Beter mig på det hela taget som en exemplarisk husmor.
Vad gör jag nu: Läser ”Så jävla normal”. Nina Hemmingsson är så jävla bra!
Vad gör jag nu: Bjuder på en gåta ur Såjävla normal: ”Vad är det som är litet och svettigt och vandrar i evigt mörker? Jo JAG!”
Alltså det finns ett twitterKARTOTEKET faktiskt, som det är helt jävla meningslöst att följa, eftersom jag bara skrivit i en enda grej där… kanske för att det kännspinsamt att skriva där. Trendigt. Inte kommer man sig för att logga in och läsa sina ”followings” heller. Det blir alldeles för lätt att dö i informationspanik då nämligen.
Nånstans i Ulf Lundells enorma låtkista finns en sån textrad. Han kan få ur sig rätt fantastiska ordsjok, oavsett vad han nu menade med det där.
I like Ulf Lundell och i lördags blev jag såklart bedårad av PJ igen! Lovelylovely, oväntat mycket och missing the hits gjorde jag inte riktigt heller (som Strage & co tydligen).
I övrigt en totalt bisarr helg fastnaglad vid och hänvisad till konversation via anteckningsblock eftersom rösten försvann i fredags och ännu är gone gone gone! Frustrationen når oupphörligen bristningsgränsen. Hoppas på ett återseende efter helande sömn. Peace and love och hårt knäppta händer.
var bara så hjälplöst tvungen att beställa ”Så jävla normal” ikväll.
Särskilt efter att ha läst underbart thåströmklingande recensionen ”Det är de andra som är konstiga” av Martina Lowden, så känns det som att jag inte kan leva utan den här boken just nu.
Ur rec: ”Jaget som skryter, skriker, skrevar. Är bäst i världen, är sämst också. Fasten your seatbelts, it´s gonna be a bumpy night.
Tyvärr, jättetrött på mig själv. Satans orosmänniska, det här är ju helt sjukt överdrivet, jag vet det, jag vet det, jag vet det, men känner jag det. NEJ, inte.
Försöker fokusera utåt eller rättare sagt mot tidningsartiklar (har somnat med huvudet i flera tidningar i helgen) och tevedokumentärer, och lovelylovely att det precis just nu finns så intressanta porträttdokumentärer om riktigt speciella personer att sjunka in i: EbbetheMovie, MareK och tomorrow min vän Landshövdingen. Och sen kommer ju NinaH hem till mig med paket på posten.
Allt ordnar sig (kanske) IGEN.
ps. hade hemskt gärna varit på Olle Ljungströms rullstolsspelningar i helgen, men om han inte bryter något mer kommer han väl förhoppningsvis som utlovat till Where the Action is i juni, och nuförtiden är en viss kartoteksflicka ju faktiskt en sådan biljettinnehavare!
min grej (mitt stressproblem) är kanske inte att jag är så himla långsam utan att jag vill stanna i många saker: böcker, tidningsartiklar, provrum, havet, tankar, film, musik , platser och you name it så satans länge. Och då blir det högar runtomrking en med allt man vill och ibland måste göra=oljuva stresskänslor uppstår.
Vill INTE ha den pressen med mig överallt. Ska dränka den översvämmade känslan idag iallafall. Nu ska det firas första maj med whiskey och svarta fanor!
Läste någonstans i veckan att man ska vara kräsen med vad man ägnar sin tid åt för att slippatidspresskänslorna.
Idag är det städdag i bostadsrättsföreningen här. Står i fönstret och är kräsen med min tid. Spanar alla våningarna ner. Hittills har bara en städdeltagare synts till. Jag är inte med. Jag är aldrig med och går och pliktskyldighetsplockar fimpar för att slippa straffavgift mer. Inte sen livet som mindre bemedlad student med friare tider gick i graven. Och det är så värt (oh nu är det en till där nere med kratta, jag fönsterparkettsmyser!)!
Har bestämt att ägna den här solkalla söndagen åt andra mindre glamourösa men oh såångestreducerande sysslor istället. Här kommer listan:
Det har börjat fint med ett matbutiksbesök och hemsläpande av en 250-kronorspåse med nyttiga och strategiska inköp inför stundande vecka. Det är smart om man vill slippa de ångestmoment det innebär att gå dit flera gånger efter jobbet under veckan. Slarvade i och för sig med förarbetet och orkade inte tänka igenom recept och så inför varje dag, så det blir säkert något kompletteringsbesök på dyrIca, men det känns ändå okej.
Har direktreducerat kraftigt med ångest genom att banga en helt onödigt tätt inplacerad tvättid idag kl. 12-15. I ärlighetens namn mest för att slippa stöta på någon städdagsivrare i huset, men också för att det skulle ta energi från saker som det är viktigt att få pyssla ifred med inne i lägenheten.
Långtidsplanering av almanackan med diverse uträkningar och inplacering av jobbgrejer, semesterplaner och andra TODOs för minimering av överraskningsstress framöver. Psykiskt påfrestande för stunden, men brukar återbetala sig i underbara kontrollkänslor!
Och nu efter att ha surplat sista teskvätten ur älskade Oslofyndet Skrietmuggen är det strax dags att lösa ångestknuten DEKLARATIONfrån snaran om halsen. Det borde inte bli några problem egentligen, bara så äckligt att ta tag i innan det kommer sig för en.
Sedan återstår väl mest lite bläddring i en bok om jämställdhet i förskolan, Bloglinesläsning + någon liten sidskvätt nöjesbokläsning, matlagning OCH (observera mycket viktigt) att piska sig själv till att lämna utrymme för mer sömn IGEN. Att en så till synes enkel grej ska vara så plågsamt knepig. Med disciplin och tålamod ska denna människa tuktas
Just det! För kartotekssorterandets garderobsräkning har de efterlängtade trådgalgarna kommit in i Mujisortimentet igen, faktiskt betydligt tidigare än utlovat, halleluja! Ett litet start-kit om 6 stycken metaltrådisar är införskaffade och ska förhoppningsvis göra vissa underverk för överskådligheten i proppisgarderoben vad det lider.
Men nu back to business, dags att besvärja sköntaxering med ett gyllene sms!
Påskhelgen har nu firats i feberdimmor, snordrivor och manisk lägenhetsisolering+sortering.
Kanske lite mer Jesus på korset än fjädrar och godisägg alltså. Och det är heller ingen slump att långfredagen är min absoluta favorit bland påskdagarna. Kanske en av favoritdagarna på hela året, i allafall om man ska göra ett litet mer kristet urval.
Hursomhelst, det har varit en svårslagen högtid för arbetet med kartoteksförtecknandet. Garderobslistan är nu närapå fulltecknad med allehanda plagg och prylar (fjäderboor, sovsäckar, spets och latexkjolar från Amsterdam och allt annat livsnödvändigt inräknat !), och har dessutom fått sällskap av tre påbörjade och mer eller mindre påfyllda listor för bokhyllorna, skivsamlingen och övriga prylar. Samt en kartotekplan, som listar områden i lägenhet att angripa, uppdelade i lagom stora bitar. This is SERIOUS stuff! På tur står bland annat lådorna under sängen, skåpen i köket och för ett längre pass – förrådet.
Sen är en fråga, och där kan svaret nog gränsa till sinnessjukdom, hur djupt och långt man ska gå i förtecknandet. Vilken detaljnivå är meningsfull? Det är liksom den stora kärnfrågan i detta fascinerande mikrokosmos nuförtiden.
Nu ska ingen kartoteksflicka tänka mer på det idag dock, utan här levereras istället dagens upphittade citat:
Eller rättare sagt, jag var som jag var men fick det att framstå som normalt. Killar förväntas vara perversa, det är en del av vår identitet. Tänk om alla som sa hora på skolgården skulle få en diagons.
/Pelle Sandstrak med boken ”Mr Tourette”, intervju i Svd. Precis läst och nu gillar jag honom jättemycket.
It´s a mad mad world. Vissa får tvångstankar. Vissa tvångssorterar. Och imorgon är det jobbet igen.
Mycket mer medveten eskapism än jag i tidigare ordinationer vågat mig på således. Please, låt det fungera och fräls den här själen ifrån överdriven oro!
Vad gör jag nu: Har precis återvänt från tvättstugan. Mystisk typ där. Luktade konstigt. Vek ALLA sina saker.
Han kan få ur sig rätt fantastiska ordsjok, oavsett vad han nu menade med det där.
Lovelylovely, oväntat mycket och missing the hits gjorde jag inte riktigt heller (som Strage & co tydligen).
Idag är det städdag i bostadsrättsföreningen här. Står i fönstret och är kräsen med min tid. Spanar alla våningarna ner. Hittills har bara en städdeltagare synts till. Jag är inte med. Jag är aldrig med och går och pliktskyldighetsplockar fimpar för att slippa straffavgift mer. Inte sen livet som mindre bemedlad student med friare tider gick i graven. Och det är så värt (oh nu är det en till där nere med kratta, jag fönsterparkettsmyser!)!
för mer sömn IGEN. Att en så till synes enkel grej ska vara så plågsamt knepig. Med disciplin och tålamod ska denna människa tuktas 
!), och har dessutom fått sällskap av tre påbörjade och mer eller mindre påfyllda listor för bokhyllorna, skivsamlingen och övriga prylar. Samt en kartotekplan, som listar områden i lägenhet att angripa, uppdelade i lagom stora bitar. This is SERIOUS stuff! På tur står bland annat lådorna under sängen, skåpen i köket och för ett längre pass – förrådet.
